Hjärnan och lärande

Nu är jag tillbaks efter att ha tagit en kandidat i psykologi och vill dela med mig av det jag lärt mig!

Först ut blir kopplingen mellan minne och inlärning. Vilken nivå vi än lägger vår undervisning på, om det handlar om ”fakta” eller resonemang, så är minnet centralt för att vi ska lära oss något. Detta kan tyckas självklart, men tänk efter, vad är minne egentligen? När används det? Det är inte bara när man svarar på ett prov eller funderar på vad som hände i somras som minnet är aktivt, utan i stort sett hela tiden. Vi kan varken göra jämförelser eller fatta beslut för framtiden utan att använda minnet. Till och med att slutföra en mening eller förstå det någon annan säger kräver att vi använder vårt minne för att kunna förstå. När vi lär oss något nytt använder vi minnet för att knyta an den nya informationen till det vi redan vet.

Detta är komplicerat, inte i första hand för att vi har brist på lagringsutrymme (vilket kan diskuteras), utan för att vi behöver kunna sortera och ta fram minnen på ett konstruktivt sätt. I hjärnan lagras minnena utspritt: varje minne har olika delar, som t ex bilder, röster och rörelser, och varje bit lagras i den del av hjärnan som är specialiserad på den biten (bilden, ljudet eller rörelsen). Dessa bitar knyts ihop till ett komplett minne och för att hitta alla bitar så aktiveras en central del i hjärnan, en sorts register, som heter hippocampus. När vi påminns om något aktiverar registret de relevanta minnena, som då kan knytas ihop med den nya informationen. För att påminnelsen ska ske så behövs en nyckel. Det kan vara ett ord, en doft, en bild eller någon annan bit som vi har lagrat in. Ju fler nycklar vi har till ett minne desto oftare kommer det att aktiveras.  Så vad betyder detta i undervisningssammanhang?

Information som vi vill att elever ska komma ihåg, behöver knytas till så många nycklar som möjligt. De viktigaste nycklarna, de som är lättast att hitta, är de som är personligt relevanta. Det betyder att varje elev har olika relevanta nycklar. Vad ska man då göra som lärare? Ett sätt är förstås att berätta om en sak på många olika sätt, se till att man använder både ljud och bilder. Ännu enklare, och mer träffsäkert, är att använda elevernas egna associationer. Med hjälp av bikupor (att man låter eleverna närmast varandra prata helt kort om vad man just har sagt), reflektionsfrågor (som besvaras individuellt direkt under lektionen) eller andra elevdrivna tekniker aktiverar elevernas egna nycklar. På det sättet blir den viktiga informationen kopplad till något som är relevant för varje elev.

Prova! Kör en vanlig föreläsningslektion och avsluta med ett kort diagnostiskt test på en eller två frågor och jämför med ett likadant test efter att du har haft elevinteraktiva moment (en rekommendation är att aldrig själv tala mer än max 15 minuter innan ett avbrott). Dessutom har forskningen visat att tester i sig själva är ett av de bästa sätten att öka inlärningen. Mer om bakgrunden till det nästa gång…