Nu har skolverket tagit fram ett diskussionsunderlag som ska hjälpa till vid konkretiseringen av kunskapskraven. Jag läser det och vet inte riktigt var jag ska börja.
Ska man gå in i detalj och fråga sig om de tror att lärare är dumma? Se citat:
”Här kan man göra på lite olika sätt…” Jasså? ”…det är
viktigt att man avgränsar sig så att arbetet ryms inom den tid man har till
sitt förfogande för de gemensamma diskussionerna.” Åh – kan vi inte prata hur länge som helst?
Nja – vi kanske ska hoppa över de där bitarna och istället titta på kärnan.
Ett centralt begrepp är ”bedömningsaspekter” dvs ”vad det egentligen är som ska
bedömas”. Lärargruppen bestämmer sig för vilka aspekter som man vill fokusera på och sedan: ”När man använder bedömningsaspekterna för att bedöma elevarbeten
prövar man också om aspekterna verkligen håller måttet.” Förlåt? Kan en aspekt hålla ett mått? Kan en aspekt över huvud taget vara bra eller dålig?
Jag tror dock att det direkt efterföljande stycket kan ge en förståelse varför Skola-11 ser ut som det gör: ”…Genom att jämföra elevernas resultat i en sådan analys med en mer intuitiv och erfarenhetsbaserad bedömning kan man ibland upptäcka att bedömningsaspekterna behöver kompletteras eller justeras.”
Skolverket vill åt den abstrakta pedagogiska intuitionen, därav alla dessa relativa begrepp som florerar i Skola –11. De är uttrycket för skolverkets egen övertygelse att abstrakta förmågor bara kan bedömas/förstås/utvecklas genom andra abstrakta begrepp (som relativa termer och värdeord). Men kära nån!
Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt. Svensk ordbok (1987), ISBN 91-24-34694-2
Hur går det ihop med att pedagogiken ska vara forskningsbaserad?
Och är det inte just intuitionen, eller andra abstrakta förmågor hos lärarna (som ”erfarenhet”), som skapar variationen mellan olika lärares bedömningar av samma text? Med andra ord det som vi måste konkretisera för att kunna kommunicera med varandra om bedömning.
Men varifrån kommer idén att det inte går att konkretisera det man lär sig (erfarenhet såväl som ”intuitiva” förståelser)? Eller att det skulle vara speciellt pedagogiskt att välja det lite luddiga, vaga, när man pratar om lärande?
Man kan lämna utrymme för olika sätt att lära även om man har konkret formulerade mål. Jag skulle till och med vilja påstå att det är först när vi har konkret formulerade mål som det är praktiskt möjligt att lära på olika sätt. Vill vi ha tid/resurser att prova oss fram, så behöver vi ha något konkret resultat att stämma av emot – annars kan man gå hur fel som helst, hur länge som helst.
Jag får erkänna att skolverket faktiskt återkommer till just konkretisering flera gånger i texten (ser man till helheten finns där en hel del goda idéer om hur man kan jobba). Och tack och lov för det, för hur skulle det annars gå när texten som ska presenteras för eleverna ser ut så här:
”Tolkning: Att resonemanget utgår från elevens återgivning av sin tolkning av textens handling och budskap samt att den tolkningen är relevant. I vilken omfattning eleven rör sig i texten, kopplar ihop olika händelser med varandra och drar relevanta slutsatser.”
Som tur är så ”tar [lärarna] också tillfället i akt att utifrån aspekterna ge konkret återkoppling till varje elev om hur hon eller han kan göra sina resonemang mer utvecklade och underbyggda.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar