Svaga elever och konkreta resultat

Jag återkommer nu till begränsningarna i ett konkret formulerat inlärningsresultat (mål). Vad händer med de svagare eleverna om man har en begränsning som upplevs som omöjlig? Det är här den pedagogiska förmågan kommer in.

Låt oss börja med ett exempel på ett (konkret formulerat och begränsat) inlärningsresultat för engelska i åk 6.

Utifrån texter av olika karaktär skriver eleven en text på 200 ord. Efter feedback förbättrar eleven sin text.

 Detta ersätter en beskrivningar som:

”Presentationer, instruktioner, meddelanden, berättelser och beskrivningar i sammanhängande tal och skrift. Språkliga strategier för att förstå och göra sig förstådd när språket inte räcker till, till exempel omformuleringar. Språkliga företeelser för att förtydliga och berika kommunikationen som uttal och intonation, stavning och interpunktion.” (Läroplanen för grundskolan.)

eller

”Att resonemanget utgår från elevens återgivning av sin tolkning av textens handling och budskap samt att den tolkningen är relevant. I vilken omfattning eleven rör sig i texten, kopplar ihop olika händelser med varandra och drar relevanta slutsatser.”

(Omarbetat textförslag från skolverkets diskussionsstöd)

Den första frågan är vilken av dessa beskrivningar av vad eleven förväntas prestera som är lättast att förstå? Om man är osäker på om man klarar av det begränsade konkreta exemplet, hur osäker blir man då inte av de andra?

Den andra frågan är om man skapar en oro när man tydliggör vad eleven ska göra: det där kommer jag aldrig att klara av. Men när alla vet vart man ska, så kan man också tydliggöra stegen på vägen. Visa hur man kan ta ett steg i taget. Ser man ett berg (som först verkar oöverstigligt) blir det lättare att kunna tänka sig hur man kan komma dit – med stigfinnarens hjälp – genom att ta det i etapper. Jämför med en situation där du får reda på att du ska ut på en resa, men du får inte veta vart du ska (utom ”långt bort”) eller vilken typ av terräng du ska möta. Det kan vara hav eller träsk, djupa skogar eller öken. Vore det inte bättre om du visste att det var just ett berg? Så att du kunde ta reda på vad du behövde ha med dig? Och vad skulle hända om du dessutom garanterades hjälp av en bergsbestigare som skulle vara med hela tiden? En pedagog som skaffar sig elevens tillit blir en bra stigfinnare.

Konkretiseringar är ett stöd för både pedagogen och eleven. Otydlighet är det som skapar oro. Och tror du mig inte så prova: ge eleverna en uppgift formulerad som något av skolverkets exempel, och jämför vad som händer om de får en uppgift som är konkret och begränsad. När uppgiften är presenterad, passa på att fråga dem vad de anser att de ska göra, och – efter uppgiften – vad de har lärt sig. Dessutom har du deras texter som du kan jämföra.

Nu har jag skrivit 464 ord så det där med kvalitén får vi ta en annan gång :-)